Har alltid haft hästarna i mitt liv... kommer alltid ha.

Postat den: 2013-03-10 @ 14:11:12 | Allmänt | Kommentarer (1)

Jag har under hela mitt liv varit i miljö med hästar. Oavsett vad. Mammi slängde upp mig på ryggen när jag var.. sisådär 3 år. Bara för att. Jag började rida 3 år senare.. vid 6 årsåldern.. resan varade i hela 8 år. 8 år. 
DET är sjukt. Jag kämpade på ridskolan med att inte ens kunna rida, till att få en foder häst, Loka. Inte kunna hantera Loka, men ändå skulle jag ge mig fan på att klara av Loka. Jag fick Fantasi. Min alldeles egna häst. Som många vet våran resa. Tur efter tur till veterinären, mycket tårar. Men oxå gläjde och kunskap för livet. Fantasi är min alldeles egna fantasi och kommer alltid vara en drömm för alla ungdomar.. alltid, skimmel och lång fin vit man. DÄR snackar vi perfektion på häst, rätt inställningar och alltid pigg. Jag kommer att gråta floder när hon inte längre finns hos oss. När hon galloperar på dom gröna ängarna.. Sen fick jag Boss, sörbys boss, den busiga men extremt lovande D-ponnyn. Som har fått såå fina ord från alla som träffat honom. Från domare till okända människor på tävlingar. Ni vet våran resa, och resan nådde sitt slut för några månadersen. 

Jag slutade med hästarna, packade in dom i hyllan och la av titt som tätt. Ni vet att jag skrivit långt inlägg om detta innan, ni vet att det sårade mig, så gräsligt jävla mycket att mitt inlägg tog på min mamma hela kvällen, mamma låg i soffan , helt gråtfärdig, jag kan skriva, om jag vill. 
Boss har det bra i syrrans händer nu. 

Jag är en sån där människa som måste vinna, jag älskar framgångar och klarar av motgångar, men att förlora eller veta att man inte kan nå toppen utan ambition tar det stopp. Jag är en människa med en jävla vinnarskalle, och klarar inte av att inte ha några mål, håller jag på med något ska jag då fan i mej lyckas annars kan de dra åt skogen. Jag insåg med boss att jag inte skulle lyckas om jag inte hade intresset, och intresset hade jag inte. 
För mig är det allt eller inget, det är inget där imellan, för mig är det nå toppen och sikta mot stjärnorna, eller så lägg ner. 
Ska jag hålla på med hästar och tävla, då ska jag fanimig lyckas. Men som sagt, man lyckas inte genom att sitta hemma eller spela fotboll 2 ggr per vecka och låta hästen stå, insåg det för några månader sen. 
Det blev som det blev. 


Sara Ljung var med mig en dag ut i stallet några veckor innan jag skulle lägga av med hästarna 
- Lina, jag har aldrig sett dig såhär o intresserad. 
Jag hade ändrats, det var bara att inse, vintern är ingen bra tid för mig, tävlinar finns inga, träningar finns inga, boss och jag var tvynga att rida, bara rida , inte tävla, inte min grejj, men man måste, ville inte. Intresset slockna.. 
- Jag har berömt dig för lite för vad du har gjort med boss, du har tränat upp boss fantastiskt. 
mamma sa detta till mig, men jag behöver ingen klapp på axeln för att fortsätta, jag behöver inte få berömm 24/7 för att känna att jag har lyckats.. jag lyckades träna upp boss till den hästen han är idag, och med handen på hjärtat.. jag är stolt över mig själv för att som 14 åring i princip rida och hoppa in min alldeles egna ungponny. 

Men allting har ett slut.. ni vet hur mycket det har svidit för mig, att varje dag se boss, att varje dag se han ute i hagen.. hans söta små ögon, med tiden blir man starkare, det gör inte lika ont längre. 
Tiden läker alla sår, och man får ge det tid. Ibland ångrar jag mig, men jag är en chey med vinnarskalle, och måste se framgång och vinna.. annars blir jag rädd, och backar.. mer och mer... 

Men jag kommer alltid ha hästarna i mitt liv, jag bor ute på landet, omringad av hästar.. och det är jag okej med, jag har haft hästar som min bästa vän i 11 hela år. Det är en lång tid. 
Även att jag bara har ett hjärta, även att det inte är tomt, så finns det alltid en plats för hästarna där i, dom finns med mig, över allt. 
Trodde att det alltid skulle kännas tomt, som att  något saknades, det gör det, men jag vet vart, jag lämnar en plats åt hästarna, hästarna kommer alltid finnas med mig i hjärtat, där finns alla minnen och alla framgångar med boss, alla tävlingar och alla tider i stallet. 





"never been so scared of losing"

Kommentarer

Innan du kommenterar:
- Jag gör gärna bloglovinbyten.
- Inga elaka kommentarer!!! (har era IP-adresser!)


Postat av: Sara

2013-03-10 @ 14:36:48
URL: http://ljungsara.blogg.se
Namn:
VIP?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Tillbaka till startsidan